Foto: Sandy Haessner

Maher cissoko

Som yngste sonen i en stor jalifamilj föddes Maher Cissoko till att spela kora. Fadern och alla bröder spelade instrumentet och flera av dem har nått stor framgång.

Det kan vara svårt att ha som uppdrag att förnya när man är yngst i en syskonskara där alla gör samma sak och alla talar om hur du ska göra. Hur ska man kunna göra något som de inte redan gjort? Men jag har kommit fram till att för att skapa musik måste man hitta vem man är. Därför är min ambition numera att fritt skapa musik som uttrycker min personlighet.

Som jali fanns det för Mahers pappa inget så viktigt som att hans söner spelade kora. Men Maher var till en början trotsig och inte särskilt intresserad av att göra samma sak som alla hans bröder hade gjort innan honom. Istället ville han spela fotboll och slagverk som djembé, sabar, doundoun, kalebass och tamani (talking drum).

Musiken fanns alltid under ytan. Det var min trygga bas, som något jag alltid hade och inte behövde tänka på. Något självklart. Den fanns alltid där.

När Maher nådde tonåren kastade pappan helt sonika ut honom med en underförstådd uppmaning: hitta din egen väg. 17 års gammal flyttade Maher till Gambia och spelade kora med den nationella slagverksorkestern och sina systrar.

När han sedan flyttade vidare till Tyskland fann Maher en ny relation till koran och andra perspektiv på sin musik. Han spelade trummor och kora med sin bror Solo Cissokho och med familjebandet Jalikunda Cissokho, men hans koraspel fick också nytt sällskap i flamenco, jazz, reggae och latinska musikstilar.

När jag kom till Europa förändrades min musik och blev tydligare, mer definierad. Det var därför jag reste hemifrån, för att hitta min egen väg. Men som jali försvinner man inte, man kommer alltid tillbaka.

För Maher innebar detta en annan förståelse för hur koran lät i olika sammanhang och han började skapa sin en egen rytmiska och dansanta koramusik.Jag är musiker och när jag reser från ett land till ett annat så söker jag efter landets rytm, det som får människor i rörelse. Det ger mig något nytt som jag tar fasta på. Allt finns sedan i mitt instrument. När jag skapar en ny sång, använder jag det men gör det på mitt eget sätt. Det blir min egen musik och mina rytmer. Vi spelar reality music, musik som kommer ur vår verklighet.

Mötet med Sousou  och studier vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm har sedan ytterligare bidragit till att utveckla en alltmer karakteristisk musikstil.

Min pappa och mina systrar fokuserade på att få mig att hålla mig till mina rötter. En jalis rötter är att ge glädje och värme till människor. Det är precis vad vi gör idag.

Maher Cissoko som en gång lämnade hemmet för att han inte ville spela kora har idag hittat tillbaka till instrumentet och framstår som en av de mest nyskapande koraspelarna i världen.

Text: Karin Elfving