sousou cissoko

Vår musik hör till världen. Våra sånger reser med oss. De har inte ett hem, deras hem är med oss och inom oss. När vår musik är med oss är den hemma, oavsett var vi är.

Med en pappa och äldre bröder som musiker växte Sousou Cissoko (född Hagberth Gottlow) upp i en tillvaro där musiken hade en självklar plats. I huset fanns ett ”spelerum” fullt av instrument att pröva på och det fanns alltid någon nära till hans för att förklara hur de fungerade.

Sousou började spela fiol vid fyra års ålder och några år senare även piano, gitarr och blockflöjt. När hon var i tioårsåldern inledde hennes pappa ett samarbete med den gambiske koraspelaren Alagi Mbye som sedan regelbundet kom på besök hos familjen i Höör. Han berättade historier och hade med sig ett fascinerande instrument – koran.

Sousou började fingra på den men upptäckte att koran var det svåraste och konstigaste instrument hon prövat på och för en gångs skull fanns ingen i familjen som kunde visa henne. Driven av den vackra klangen och sångerna reste Sousou ner till Gambia för att lära sig spela kora hos Alagi Mbye.

Det var också en personlig resa att studera kora och den Västafrikanska musiktraditionen. Jag fick verkligen tänka efter vad jag ville och var jag var på väg. Jag insåg att det fanns en mening med saker och att jag måste följa mitt hjärta. "The road is the goal" är ett citat som etsat sig fast.

Traditionellt sett har kora endast spelats av män från jalifamiljer men Alagi Mbyes ambition var att öppna upp för att även andra skulle kunna lära sig spela instrumentet. I två omgångar var Sousou i Gambia i flera månader för intensiva lektioner med honom. Mellan och efter vistelserna gjorde Sousou en del solokonserter med koran parallellt med folkhögskolestudier i svensk folksång och flöjt.

I Gambia frågade alla varför jag var där och studerade deras kultur och tradition. ”Har du ingen egen?” ”Jo, vi har svensk folkmusik” sa jag och i samma stund kände jag att jag ville hem och lära mig det också.

Tillsammans med Maher har hon vidareutvecklat sitt koraspel och återupptagit intresset för att spela gitarr.

Ibland kändes det som många bara såg mig som en ”vit kvinna” som spelar kora. Jag ville säga ”hallå, jag är Sousou också” och få människor att lyssna till vad våra texter handlade om och vad vi försökte förmedla. Vissa säger att det var modigt av mig att lära mig spela kora, men för mig är det minst lika modigt att spela gitarr och sjunga på svenska för det innebär att jag är helt naken.

Genom Sousous enastående röst går sången också som en lysande röd tråd genom hennes musikaliska resa.